Teaterrepubliken

ETT EFTERLÄNGTAT FARVÄL TILL MEDELKLASSEN

URPREMIÄR 2023

FRI ENTRÉ PÅ DÖRREN

på våra föreställningar i Malmö.

Hur ska vi förklara föreställningen Modern konst för er? Det är en spionthriller som utspelar sig på Malmö kulturförvaltning. Det är en exposé över det största bedrägeriet någonsin inom samtidskonsten. Det är ett politiskt drama om SD:s planer att krossa den fria kulturen och skicka oss på omskolningsläger i Boden.


Eller så är det en satir över självgoda konstnärer som tror sig förtjäna era skattepengar – vem vet? Hur ska man ens kunna definera konst? Ja, man skulle kunna gå till engelska Wikipedia och läsa första meningen. Men det skulle ju nästan vara rationellt och det sysslar inte vi med.


Tyvärr har Modern konst spelat klart för säsongen!


Manus och regi: Jens Peter Karlsson

Scenografi och kostym: Rebecca Eriksson


MEDVERKANDE:

Henrik Svalander

Thérèse Svensson

Ebba J. Dahlberg



Föreställningsbilder Foto: Jens Peter Karlsson

TEATERREPUBLIKEN REKONSTRUERADE DEN STORA BERÄTTELSEN OM DEN MODERNA KONSTEN.

Den traditionella berättelsen om Modern konst ser ut ungefär så här: modiga målare, och senare författare och andra, utmanar målet att avbilda världen naturligt och väljer istället ett subjektivt, konstnärligt perspektiv i sin konst.


Därefter utmanas själva tanken om figurativ konst, och konsten som ett handverkmässigt objekt överhuvudtaget. En ny idé får fäste, en idé om konsten som en meningsbärande process där själva objektet är underordnat den bakomliggande tanken ... och det är helt sant.

Men det finns också en annan berättelse, som är minst lika sann. Och det är att konstnärer i början av förra seklet från priviligerade miljöer såg sin position hotad av ny teknologi och friare tillgång till utbildning. Därför tog de fram ett nytt konstideal för att bibehålla sina privilegier.


Det är en utveckning som fortsatt i 100 år till idag, där AI-algoritmer och högutbildade illustratörer från Indonesien kan utkonkurrera den eurocentrerade konstvärlden på de flesta plan.


De priviligerade har fått uppfinna mer extrema ideal för hålla kvar sin makt, och dagens konst har i princip ingen koppling kvar till individuell skicklighet eller originell utblick. Det handlar främst om vem man är och vilket språk man använder, huruvida ens arbete klassas som ett konstnärligt verk.